Mer information ― Svenska

Urtikaria uppträder ofta som intensivt kliande, upphöjda veck. Ibland följer svullnad i de underliggande vävnaderna. Behandlingen innebär i första hand att undvika kända triggers. Första linjens medicinering omfattar nyare antihistaminer, som kan ökas till högre doser vid behov. Äldre antihistaminer, H2‑blockerare, leukotrienreceptorantagonister, starkare antihistaminer samt korta kurser med kortikosteroider kan läggas till som tilläggsbehandling. Om urtikaria kvarstår trots dessa åtgärder kan patienten remitteras till specialist för vidare behandling, exempelvis omalizumab eller cyclosporine.
Urticaria commonly presents with intensely itchy raised welts. It is sometimes accompanied by swelling of the underlying tissues. Treatment primarily involves avoiding triggers, if known. First-line medication includes newer antihistamines, which can be adjusted to higher doses if needed. Other medications like older antihistamines, H2 blockers, leukotriene receptor antagonists, stronger antihistamines, and short courses of corticosteroids can be added as extra support. In cases where urticaria persists despite these measures, patients might be referred to specialists for additional therapies such as omalizumab or cyclosporine.

Denna recension beskriver de senaste riktlinjerna för behandling av urtikaria och ger nya insikter om dess orsaker.
This review outlines the latest guidelines for treating urticaria and offers new understandings of its causes.

Second-generation H1-antihistamines (e.g., cetirizine, loratadine, fexofenadine), Omalizumab, Ciclosporin, and short courses only of systemic corticosteroids